Vaknar med en betongkeps och lite emotionell feeling idag... Jag saknar Stockholm! Våra fina, fina grannar, min syster och hennes knasiga familj, staden, maten, närheten till allt och faktiskt Djurgårdens hockeylag. Eller mest saknar jag nog Mailn som arbetade i Djurgården. Det var lätt som ny tjej att komma in bland det andra där tack vare Malin. Hon ordnade telefon och maillistor på alla tjejer, skapade Facebook-grupp som uppdaterade flitigt samt fixade bra bord i hockeyrestaurangen där vi alltid fick mat och dryck... Det blev så naturligt för oss bihang att hålla ihop. Alla lag borde ha en Mailn som styr upp det för familjen som kommer som bihang. Jag inser nu att jag saknar det, att också få tillhöra något.

Igår började jag fundera om jag skulle försöka styra upp något på lördagen som kommer då det är hemmamatch och sedan lagfest för spelarna. Sen slopade jag den idén för det är GARANTERAT några bihang som planerar att ses och då gick liksom musten ur mig, för jag då? Borde inte någon kolla upp vad jag är för filur? Jag har ju mina nagelgrejer och fillerssprutor med mig. 

Roligt hur man kan skapa egna föreställningar och sedan låta en påverkas av dem! Lite oskrivet är det lagkaptenens bihang som har som uppgift att samla alla tjejer, så jag ska nog snika mig in den vägen. 

Nä, nu känner jag att det måste inhämtar lite lyckovitaminer, så jag och mini sluprar i oss lite D-vitamin på flaska och traskar bort till lekparken. 

 

God pannkakstordag på're!