Så, natten till den 11:e oktober hände det! Kl 00:45 föddes vår son som en raket (AJ). 4 dagar efter beräknat datum. Han var 3358 gram lätt och var prick 50 cm lång.
Här är han bara en timme gammal <3
Värkarna vet jag inte riktigt när de startade på kvällen för jag trodde inte att de var på riktigt ändå. Förren de kom med 1 1/2 min mellan rum, men fortfarande andningsbara.
Till slut fick Sebastian nog och ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in. Då låg och i badet och var säker på att värkarna avtagit. Tills jag drog ur proppen och det varma vattnet försvann i navel höjd. AAAAAJ!!!
Bosse hjälper mig att fokusera medans Sebastian ringer barnvakt och plockar ihop det sista i förlossningsväskan.
Vägen till sjukhuset var längsta hittills, jag kunde verkligen inte ens halvligga/sitta utan fick stå bakvänd på knä mot sätet. Sen, mitt på motorvägen tvingade jag Sebastian att stanna, jag måste stå upp i värken som var på väg, bara MÅSTE!
Inne på förlossningens undersökningsrum tilltog värkarna rejält och jag fick hoppa över de obligatoriska 15 min i CTG-apparaten och snabbt in på en förlossningsal. Jag var öppen halvvägs och var snabbt tvungen att välja om jag skulle ha epidural eller nöja mig med lustgas. Det var första gången jag testade lustgas och blev besviken. Den funkade verkligen inte! Jag bad Sebastian dra några snabba för det kändes verkligen som den inte funkade, på riktigt. Han kände heller inget så jag sa till. Upps! Fel aggregat. Sen fungerade den men värkarna avlöste varandra och till slut skrek jag efter narkosläkaren och edidural. Eller ja, först frågade jag vem som arbetade natt och skulle sätta den... Epiduralen tog fel och jag blev bara bedövad och förlamad på vänster sida, från svank och till tårna. Dessutom hann jag inte vila så länge innan jag kände krystvärkarna komma. Efter några minuter av krystande kom han! Alltså den känslan! Det går inte att beskriva!! Sebastian var snabb med kameran så känslan fångades på bild men de är våra att njuta av.
Däremot bjuder jag på en bild där man i en värk tydligt kan se hur han ligger i magen. På mage, som en groda påväg ut <3
Barnmorskan och undersköterskan gjorde ett fantastiskt jobb!! Jag kan inte säga det nog men utan dem... Eftersom jag var en aurorapatient lämnade de mig aldrig ensam, och det var helt otroligt skönt! Deras otroliga lugn och fantastiska förmåga att fånga upp mig när jag höll på att tappa kontrollen var oslagbart! Jag är verkligen, VERKLIGEN, tacksam och stolt med hur de fick mig att prestera. ALLT var så annorlunda än förra gången och nu i efterhand förstår jag att det var en 'risk' förlossning då hon kom så tidigt. Då var vi säkert 10 pers i rummet varav flera läkare. Jag fanns inte utan allt fokus var på bebis som mådde dåligt. NU förstår jag hur en 'riktig' förlossning går till, lugnt och kontrollerat.
Sebastians insatts var oslagbar! Vi hade en bra kommunikation genom hela förlossningen och påminde mig att andas och trök ner mina axlar för att få mig att slappna av när de var uppdragna till öronhöjd. Han påminde mig mellan värkarna att nu var det vila. vi klarade det tillsammans och jag är så glad att han inte var borta på någon match.
Moderkakan kom ut fint men livmodern vägrade dra ihop sig och jag fick två olika läkemedel som skulle hjälpa till, samtidigt som barnmorskan tryckte och pressade mig på magen. Inte alls så skönt men värre var eftervärkarna... Tack kära lustgas <3
Kl 10 morgonen efter var vi hemma alla fyra <3