Man (läs: jag) gör för lite avtryck och tiden går så fort. Det känns fint att läsa inlägg från ett år tillbaka och kika på bilderna <3
Mkt har hänt sen sist jag skrev...
Milstolparna var, som säkert ingen missat, två stora bakslag.
Första och största var när vi förlorade Bosse. Jag tänker inte dra hela historien, den känns för privat, men han blev sjuk. Och hade redan för mkt i bagaget för att ha ett värdigt liv.
Älskade, SAKNADE Bosse ❤️❤️❤️
Nästa stora, hjärnskakning nummer 7
Sebastian fick en tackling i huvudet på en träning för nästan ett år sedan, och åkte på den värsta hjärnskakningen jag varit med om.
Kortfattat, han var skitdålig. Fungerade inte alls. Låg i ett mörkrum med hörselproppar och (ibland lugnande) för att kunna hantera sig själv. Eller rättare sagt för att kunna överleva. Vi tog igenom oss det tack vare VÄLDIGT MKT stöd från, främst Sebastians
föräldrar, men även andra. Jag fick känna på hur det var att vara trebarnsmamma ett halvår...
Han är fortfarande inte helt 100%, känslig för mkt intryck, framför allt, syn- och ljudintryck.
Skridskorna är lagda på hyllan och jag önskar jag kunde avslöja vad som är på G, men allt är inte spikat så jag väntar lite... Den som väntar på något gott osv, osv.
Du är min hjälte ❤️❤️❤️
Såklart har det hänt mkt roliga saker, men de kommer nästa gång.