30 år är något speciellt att fylla. Jag vill inte minnas att jag tyckt det om någon annan ålder, eller jo kanske 18 år men det var av helt andra anledningar...
Känslan jag hade i kroppen dagarna innan min födelsedag har jag faktiskt lånat av min bättre hälft. Han kommer säkert inte ihåg, men när han skulle fylla 30 frågade jag honom hur det kändes. För de som inte träffat Sebastian är han en väldigt harmonisk och balanserad person och är nog den enda som kan hålla mina tyglar när jag är på väg att skena iväg. Perfect match! Jag tror inte riktigt att jag förväntade mig att han skulle börja hyperventilera och uttrycka värsta ångesten, det gjorde han inte heller, men hans svar överraskade mig. Han sa något i stil med att det var skönt. Med ålder kommer tygghet, trygghet i vem man är och den där jakten på vem man är och vem man vill vara börjar sakta ner.
EXAKT så kände jag också. Jag tycker jag har börjat lära känna mig själv på ett djupare plan och jag ser tydligare vilka värderingar jag har. Kanske viktigaste av allt, prioritering, lära sig att sätta gränser och säga nej.
Jag har gjort en 10 års plan om mig själv, en plan som min syster en gång visade mig när jag stod i panik och stampade för att försöka uppnå ett mål jag hade då. Planen kan appliceras på allt och har säkert något bra teoretiskt namn, men det minns jag inte. I förenklade drag handlar den att sätta upp ett stort mål, med flera delmål på en tidsax fram till målet. Vilka verktyg har jag för att nå målen? Allt från människor, ekonomi, energi, egenskaper, fysiska ting osv osv. Vad finns det sedan för fällor? Orealistiska och realistiska samt hur man hanterar dem. Planen kan omformuleras och omstruktureras och det är OUMBÄRLIG när man tappat fokus och håller på att ge upp. Min plan handlar om min karriär och är inte hemlig eller så men hitills har ingen läst den, inte ens Sebastian. Vi tillsammans, jag och Sebastian, har också en plan. Inte nerskriven eller så, kanske inte heller har vi samma åsikter på vissa delmål, men den berör oss som familj. Vart är vi om 5, 10 och 15 år? Har vi köpt vårt drömhus, har vi fler barn, eller har vi som jag håller på att jobba för tllfället på, en till vovve? ;)
Okej, min överraskning då... Min dag, den 27:e nov, vaknade jag av skönsång, croissanter och paket i sängen! Jag fick en fin, klassisk klocka från Certina, precis som jag önskat mig! Jag och junior fortsatte att bara ta det lugnt under fm medans Sebastian fick åka iväg och träna.
Efter lunch fick jag en stund för mig själv på stan så jag passade på att köpa på mig goda ostar, charkuterier, vin och champagne. Det var hemmamatch, som det alltid är på min födelsedag, så kvällen blev lugn. Emmie somnade direkt när vi kom hem av alla intryck från matchen och jag och Sebastian bara njöt av maten och varandra.
På lördagen fick vi ställa klockan eftersom vi hade ett flyg att passa, så jag kände mig lite bakis... Tack och lov bor vi ca 1,5 mil från flygplatsen så det är så sjukt smidigt och snabbt att ta sig till Helsingfors.
Sebsatian gillar fina hotell och hade bokat ett av Helsingfors finaste, Hotell Kämp.
Påminner väldigt mkt om Grand i Stockholm, kanske lite modernare. Vi var rätt trötta då veckan var tuff med både feber och vad jag misstänkte var skabb, så jag såg framemot att checka in på hotellets spa innan middagen. På bussen in till Helsingfors från flygplatsen började Sebastian messa med vad jag kunde se, min syster. HELA TIDEN! Jag brukar inte lägga mig i eftersom jag är rätt flitig själv att leka med mobilen men till slut kunde jag inte hålla mig. Men då sa Sebastian att det var hundvakten som hörde av sig och mina misstankar om någon överraskning försvann lika fort som den kom. Inne på hotellet står en liten tjej i trappan upp till baren som jag nästan inte kunde placera, det var så ologiskt och hon kunde ju inte vara här! Det var min systers dotter som skrev att nu var vi här. Då kommer de fram, mina hjältar! Mamma, pappa, syster, bror och mina två fina vännen som tidigare "avbokat" helgen i Kuopio pga arbete, Sanna och Toffe!!! GALNA MÄNNISKOR ATT KOMMA HIT BARA FÖR MIN SKULL! <3 <3 <3
Jag hamnade nog lite i chock för jag knäppte knappt inte en enda bild på hela helgen!
Våra middagsplaner var på "The Cock", ett coolt ställe som ni får Googla upp. Här frossade jag i ostron och grillad kyckling!
Tillbaka till hotellt för några droppar innan läggdags, och som vi somnade gott!
På söndagen turistade vi lite innan vi åkte tillbaka till Kuopio igen. Herregud vad fint det är i Helsingfors!
Tack alla för min fina 30 års dag min fantastiska familj och vänner. Ni får mig att känna mig älskad!