Tänk att man kan bli så blixtförälskad i en liten person som knappt kan hålla sig vaken mer än 30 min åt gången <3

Jag är självutnämnd jämförelsexpert på våra barn. Jag jämför ALLT och såklart är Emmie min referenspunkt. 

Allra största skillnaden (förutom förlossningen) är anknytningen. Emmie slog ner som en oförberedd bomb i våra liv och vände upp och ner på allt! Som alla förstabarn gör. Vi älskade henne från första sekund men det VAR tufft i början. Jag avskydde de första tre månaderna...! Mentalt en katastroförlossning som gav min prestationspersonlighet en rejäl smocka, en bebis som inte gick upp i vikt trots hon åt bra, gulsoten som blev värre och värre och det var misstänke om att levern inte fungerade som den skulle så en operaktion kom på tal, men kanske värst av allt; en bebis som var missnöjd och hade kraftig magknip. Tills vi testade mjölkproteinfritt. 

Det känns som det ovanstående snuvade oss på bebisbubblan och anknytningen blev fördröjd.

 

Med lill'prinsen fick vi bubblan <3 trots att Sebastian fick lov att åka och spela bortamatch dagen efter förlossningen. Jag skäms nästa att skriva det, men förälskelsen kom direkt och jag är löjligt kär i lilla killen. Jag försöker hitta rimliga förklaringar som "vi visste ju vilken kärlek som kommer komma, så den kom mer automatiskt" etc.