Idag satt jag nyvaken på bussen på väg till jobbet och kände hur obekvämt det var att sitta. Det ömmade över magen, typ som molande mensvärk. Jag kunde inte riktigt sitta still utan bytte sittställning gånger flera under den korta bussturen uppför berget, typ som jag minns det som kvällen innan Emmie kom. Tänkte inte mer på't utan det försvann när jag gick och bytte om.
Jag jobbade på, inge vidare stressad utan dagen flöt på bra, men känslan kom tillbaka när jag satte mig ner att käka lunch.
När jag klev av jobbpasset passade jag på att sticka in huvudet på förlossningen, skönt att jobba i samma hus. Jag förväntade mig ett svar att det var vanligt att känna så och egentligen ville jag väl bara få det bekräftat. MEN, jag hade tydligen värkar, lite kraftigare än förvärkar så de gav mig bricanyl som hävde dem.
I morgon ska jag dit igen, fast då en tur förbi ultraljudet igen.
Värkarna (?) kom tillbaka för två timmar sedan men är nu borta igen... Mysko, men jag måste säga att jag blir lite svettig när jag tänker på det. Säkert inget onormalt, särskilt inte om man går så mkt som jag gör om dagarna.
Nu ska jag sjunka ner ännu djupare i soffan med en skål med jordgubbar i knät.