När man är gravid för andra gången blir man tagen på allvar. Känns något konstigt under graviditeten lyssnar ALLA, barnmorskor, läkare, försäkringskassan, ja alla instanser man pratar med. Egentligen är det otroligt konstigt med tanke på att alla graviditeter är olika och inget säger att de symtom man upplever under första gången, är normala.
Mina graviditeter har mkt gemensamt men är så olika som det bara går! Kanske handlar mkt om mig och hur jag ställt in mig på dessa 9 månader. Vill du inte läsa om detaljerade saker som hände med min kropp, både här och där, uppmanar jag dig att gå in här i stället och läsa något roligare :)
Nummer 1:
Redan innan jag ens gått 4 v signalerade min kropp, brösten var enorma och så ömma att jag varken kunde ha vanlig bh eller ligga och sova på mage eller sidan. Magen slutade fungera att jag tom vid ett tillfälle blev hämtad av ambulans hemma mitt i natten och i pumpad morfin för smärta.
Illamåendet kom tidigt, säkert i v.5-6 och varade fram tom v. 16. Efter det fick jag bara tillbaka illamåendet om jag var hungrig. Och hungern kunde komma A K U T!! Jag hade turen och kräktes endast på morgonen, ett handfull gånger.
Tröttheten var bestående från början tom v. 20-typ. Jag tyckte jag sov jämt. Sov efter frukost, efter lunch, innan jobb osv. Jag sov när jag kunde!
Magen började puta tillräckligt mkt för att folk skulle se att jag ver gravid och inte lite lönnfet i v. 24. Eller jag såg att något var på G i v.10-12, men det var inte bebisen som syntes då, utan förstoppning och uppblåsthet.
Jag förvandlades från en hudterapeuts, tillsynes perfekta hud, till ett pizzaface! Riktig acne på kinderna som gjorde de så ömma att jag fick tvätta ansiktet med försiktighet. Det spelade ingen roll vad jag smörjde mig med, min hudkondition var konstant; reaktiv, TORR, fjällig och med acneutbrott. Precis HELA graviditeten och även efter... Det tog ca 2-3 månader efter jag slutade amma som huden gick att kommunicera med. Och tro mig, jag tog fram alla kort jag hade i skjortärmen.
Håret blev tjockare, starkare bättrre, dock fetare jag som hatar att tvätta håret fick göra det varannan dag jämfört med var 10:e.
Tandköttet blev känsligare och jag blödde ofta efter att jag borstade tänderna. Tandhalsarna visade sig...
Jag blödde näsblod JÄMT. Särskilt om, Gud förbjude, jag petade mig i näsan.
Psyket fick sig en rejäl käftsmäll!!! Jag som trodde att jag skulle ta en graviditet med en klackspark och det enda jag skulle behöva tänka på var att inte dricka alkohol och viss mat. HA! Jag gick in i någon depression och grät ofta, av ingen anledning mer än att jag var otroligt nedstämd. Mkt tror jag berodde på det abrupta slutet av endorfintillförsel. Från att ha tränat 5 dagar i veckan till att pga trötthet, illamående och foglossning kunde jag TVINGA mig till att träna 1 gång per vecka, om ens det. Och den där endorfinkicken fick jag aldrig under dessa pass eftersom den typen av pulsträning jag vanligtvis sysslade med, ansågs farlig mot bebis.
Foglossningningen kom v.10-12, uppskattar jag. För först visste jag inte vad smärtan i höften kom ifrån. Jag trodde att jag tränat för lite, eftersom jag kan få ont i ländryggen om jag inte håller igång. Dessutom sa ALLA instanser till mig att det är alldelens för tidigt för att få foglossning och jag själv var tvärsäker på det endast drabbade otränade människor. Foglossningen hölls ganska stabil under hela graviditeten, trots att jag jobbade och avslutade mig praktik på avdelning på sjukhuset ca 2 veckor innan hon kom. Men å andra sidan gick jag till en kiropraktor var 10:e dag för att få massage samt lossa på andra spänningar som kom från att jag i princip blev inaktiv.
Sammandragningarna kom normalt, sa alla då. Typ v.18 och efter v.30 var de starka att jag var tvungen att pausa i det jag gjorde och fokusera på att andas.
Cravings: APELSINER!!! I mängder! Absolut inget sött, bara doften på söta, mogna bananer fick mig att bli mätt. Tror jag knappt åt en enda godis och njöt av den. Jag som älskar smakrik mat och absolut inte skulle sätta i mig någon typ av halv fabrikat ville bara äta snabbmakaroner, falukorv, köttbullar, sill och potatis, spagetti och köttfärsås. Klassiska barnrätter, ja utom sillen då...
Totalt gick jag upp 6 kg. För tok för lite, jag vet. Men jag gick ner rätt mkt i början när jag mådde illa så 6 kg var det som kom från v. 24 då jag faktiskt varken kände mig för trött för att äta dagens alla mål mat eller mådde illa. Inga bristningar.
Nummer 2:
Jag fattade inget när jag plusade på stickan, ingert illamående, inga svullna bröst, jag mådde som vanligt och jag mådde toppen! Tills dagen jag gick in i v.8...
Illamåendet kom över en natt och höll i sig till v.12, på dagen! Jag spydde dygnets alla timmar och kunde inte vara i lägenheten när Sebastian lagade mat. Att se en kaffeslurk i en kopp fick mig att rusa till toaletten. ALLT äcklade mig och när det var som värst kunde jag inte ens öppna kylskåpet och värma lunch till min dotter. Handla var ett helvete!
Tröttheten var överkomlig. Jag hade turen att Emmie sov efter lunchen så ville jag så kunde jag, men det var långt ifrån alla dagar jag sov någon timme på dagen.
Magen kom i v.12. En liten kula, definitivt en bebiskula. Ingen uppblåsthet eller förstoppning, utan bara en kula.
Min hud förändrades knappt. Några hormonutbrott längs käklinjen i början men inget mina knep inte kunde fixa. Inte torr eller känslig alls! Varken i ansiktet eller på övriga kroppen.
Håret är som förra gången, tjockare, starkare bättrre, men fetare. Däremot har jag fått fjun på både överläpp och haka.
Tandköttet blödde i början efter att jag borstade tänderna, inte så mkt nu.
Jag blöder näsblod JÄMT. Och ja, har inte lärt mig än att jag blöder så fort jag petat i näsan.
Psyket mit var förberett på det värsta! Lite bring it on var min strategi. Hitills har jag bara gråtit två gånger. En för att jag var arg och en för att vi var på konsert med Håkan... Jag skulle säga att jag har lägre tröskel nu än innan. Jag kan bli sur/arg snabbare och har svårare att dämpa mig själv.
Jag har tränat mer denna graviditet. Men med fokus på bål och höfter, vilket har lindrat mkt besvär med fogar och ländrygg.
Foglossningningen kom tidigt även denna gång, v.10. Råpluggade på vad jag borde och inte borde göra men vad fan hjälper det? Jag har ondare än någonsin och det bli bara värre och värre. Så svårt att röra mig att jag ser ingen annan utväg att sjukskriva mig inom en snar framtid. Jag kan knappt gå, måste puttas om jag vill byta sida i sängen och att räta ut höften dfrån att ha suttit gör mig svettig. Alla fogar i höften som kan luckras upp är uppluckrade och även ischisas är inblandad i höger ben. Sjukgymnasten jag träffade i v. 15 bad att jag skulle sjukskriva mig redan då men än kämpar jag. Idiotiskt!
Sammandragningarna kom tidigare, med mer kraft och jag är övertygad om att de kommer nocka mig mot slutet som förra gången.
Cravings: Kall havregrynsgröt med lingonsylt. Fy fan vad gött det är!!!!! Och glass! Och godis! Och vitt, luftigt konserveringsmedelsproppat köpebröd med mängder av smör och ost på! Gaaaah, jag MÅSTE GÖRA MIG EN ELLER FYRA KVÄLLSMACKOR! Och oboy med vispad grädde!
Hitills har jag gått upp 5 kg förväntar mig det tredubbla innan detta är klart. Jag tillåter mig att njuta av maten och föröker hålla igen på det söta, onyttiga men när jag jobbat mkt och har ont är det svårt att inte låta sig unnans.
Hitills inga bristningar -ta i trä- men jag hyser inga hopp att det ska förbli så. Värre saker har ju hänt i världen.
Dessa två bilder är i samma vecka, v.20. Den översta syntes en liten mjukis mage och hela jag var lite mjukare än vanligt. På den nedersta har jag en riktig gravidmagen!
Nu frågar Sebastian vad jag gör för andra gången så nu ska jag vara lite social <3