Emmie har visat sin bästa sida, hittills, mot mig idag... Hon har slagit, sparkat och rivit mig. Dragit mig i håret och i mina kläder, sprungit ifrån mig precis på ett övergångsställe i riktning mot kommande buss, försökt tagit sitt liv någon meter framför mig genom att ta sats och kastat sig på en stor, främmande hund (jag hann fånga hennes arm och på något oskönt sätt dra henne från hunden som stod beredd med öppna käkar.
Allt detta på 1-2 timmar... Det är bara pappa som gäller och vanligtvis brukar hon alltid säga förlåt och ge mig en kram så är vi vänner igen. Men idag har jag haft god lust att säga upp mig. Fy, blä och P U S T!!!!