Igår hade jag svårt att sova efter jag jobbat ett eftermiddagspass på sjukhuset. Jag var uppe i varv och låg och formulerade arga och frustrerade meningar i mitt huvud innan jag till slut lyckades somna! 

Det är 2017 och vart fan är jämdställdheten någonstans?!

Ja, jag har som sagt börjat jobba igen. Ja, JAG som MAMMA har LÄMNAT mina barn, min fyra månaders BEBIS för att jobba. Hemska mig va? ALDRIG trodde jag att jag skulle behöva försvara mig varför jag vill komma hemifrån 1-2 ggr/v för att göra något annat, ALDRIG!

 

Varför blev inte Sebastian ifrågasatt varför han DAGEN EFTER Alexander föddes åkte på bortamatch? Jo för att han är pappa. Jag är trygg i min mammaroll och för mig gjorde det verkligen inget att han åkte, detta var ju nr 2 så då är man ju lite coolare än med första. Hans yrke är ju inte något att hänga i julgranen heller när det kommer till familjelivet, men det är en helt annan diskussion... 

 

Jag jobbar inte heltid utan vi snackar max 14 h i veckan av 168 h möjliga. Vad är det som säger att det är just jag som mamma som är den barnen behöver mest? Att jag är bäst? INGET! Jag har slutat att amma för att Alexander är mjölkproteinallergisk så den biten kan ni glömma. Sebastian är MINST lika bra förälder som mig, om inte bättre många gånger då han har längre tålamod än mig bla. Att ifrågasätta varför jag valt att göra något annat än att laga mat, tvätta, diska, städa, handla, natta, torka rumpor och snoriga näsor några timmar i veckan är som att säga att Sebastian är inkompetent som förälder dessa timmar. Öhhh har ni ens träffat honom?

 

Jag har valt att göra det här, REDAN, för att slippa bli försörjd, ÅTERIGEN. Den dagen vi bestämde oss att flytta till Finland var den dagen jag utförsäkrades från Försäkringskassan. Inte rätt till ersättning om jag skulle behöva bli sjukskriven, vilket jag blev i v.22 pga sammandragningar och kraftig foglossning, ingen rätt till graviditetspenning vilket gjorde att jag arbetade till och med v. 37, samt lägsta ersättning när jag väl blev föräldraledig, 180kr per dag(!!). Jo, men det går man ju runt på... HA! Det täcker inte ens vår matkostnad per månad. Vi sitter i inte alls i båten, ekonomiskt, vi klarar oss, verkligen. (Kan vara första gången jag faktiskt tackar hockeyn...) Men helt ärligt är jag så trött på att inte bidra något till hushållskassan, vilket inte heller är jämställt. Jag vill också kunna betala räkningar.

Dessutom vill vi inte sätta Alexander på förskola innan han är två år. Nu behöver jag inte ta ut några föräldradagar i överhuvudtaget, kunna bjuda min familj på semester i sommar samt få göra något jag tycker är kul, jobba. 

 

Det gör mig arg, ledsen, frustrerad, besviken och JÄVLIGT irriterad att få frågan "Ska du redan börja jobba?" Så innan du slänger iväg ett sms, eller skriver någon annanstans, sluta döm mig och min famil, titta dig själv i spegeln och fråga dig själv hur jämnställd du är. Och för GUD SKULL, skaffa ett jobb du älskar! Jag är jävligt bra på mitt !

 

Nu ska jag och Emmie poppa popcorn och hejja fram tre pinnar till Timrå...!